lilllamej

Här sitter jag och funderar över min framtid. Som liten hade jag en dröm och det var att bli stjärna eller närmare bestämt tennisstjärna. Jag var den lilla tjejen som kämpade som en tok på banan. De andra tjejerna var starka och musklade och borde vunnit överlägset. Men med mina snabba ben, bollsäkerhet och vilja av stål tog jag mig snabbt fram och fick vara med i landslaget. Det var DÅ allt blev mer på allvar och helt plötsligt spelade jag inte bara för att det var roligt, nej nu hade jag krav på mig och när man är 12 år är denna press lite svår att hantera. Som 14 år var jag som bäst men jag mådde som sämst. Tävlingar varje helg och hård press från landslagstränarna som tyckte jag var för liten och för klen. Det tog ganska hårt på en då 13-årings självförtroende men jag fortsatte och på sommaren började det ge ännu mer resultat. Jag skulle få åka på EM och mycket stod på spel men då valde de en annan tjej framför mig även att de redan lovat och gett mig platsen, det gör lite ont än idag! Man kan säga att det var lite droppen. Mycket hände efter det som jag inte vill skriva om här i bloggen. Det jag vill få fram är att som 12-åring trodde jag att jag visste hur min framtid skulle se ut och oj så fel jag hade.


Här är jag 11 år tror jag och och allvaret hade precis börjat men tennis var fortfarande livet tyckte jag;)

Här sitter jag idag istället och tar snart studenten. Jag vet att jag hade kunnat göra så mycket bättre ifrån mig i skolan under gymnasiet men orken har inte riktigt funnits där och den andra drömmen om att bli läkare är borta.

Mamma hjälpte mig istället att öppna upp ögonen för något helt annat idag. I Göteborg finns en privatskola som har en utbildning till hudterapeut på ett år. När mamma berättade hur allt fungerade där var det något i mig som sa " Det passar mig". Man är en grupp tjejer som pluggar hårt tillsammans och det är säkert riktigt tufft men jag tror jag klarar det. Så ser tankarna ut idag men vem vet var morgondagen har att erbjuda...